Sabbatsskolläraren bör vara ett föredöme i tro, kärlek, lära och uppförande. Han bör vara enkel i sin klädedräkt. Han bör visa skönheten av det naturliga och sanna i motsats till det falska och konstlade. Han bör lära sina elever att älska Gud, i det han ger dem det ena budet efter det andra och så småningom fogar till hela nya sidor av sanningen, tills den framträder för tanken så tilltalande och skön, som den verkligen är. Han bör bedja och arbeta, tills han ser dem, som anförtrotts honom, förenade med sanningen, ser dem i besittning av Guds kärlek, som övergår allt förstånd.
(S. S. W., januari 1889.)