Åter såg Jesus med genomträngande blick ut över den vanhelgade tempelförgården. Allas ögon vändes mot honom. Präster och rådsherrar, fariséer och icke-judar såg med förvåning och vördnadsfylld skräck på honom som stod framför dem i den himmelske Konungens majestät. Den gudomliga naturen lyste igenom den mänskliga och gav åt Jesus en värdighet och en glans som han aldrig tidigare hade visat. De som stod närmast honom drog sig så långt tillbaka som det var möjligt i folkmängden. Med undantag av några få av hans apostlar omkring honom, stod Frälsaren ensam. Alla ljud hade tystnat. Den djupa stillheten tycktes outhärdlig. Med en kraft som påverkade folket som en våldsam storm sade Jesus: "Det är skrivet. 'Mitt hus skall kallas ett bönehus.' Men I gören det till en rövarkula." Hans röst ljöd som en basun genom templet. Det missnöje som hans ansikte gav uttryck för tycktes dem som en förtärande eld. Med auktoritet befallde han: "Tagen bort detta härifrån." – Joh. 2:16.