Då de anlände till platsen för avrättningen, bands de dömda till tortyrinstrumenten. Medan de två tjuvarna kämpade emot i händerna på dem, som sträckte ut dem på korset, gjorde Jesus inget motstånd. Jesu mor såg på med plågsam spänning i hopp om, att Han skulle göra ett mirakel, för att rädda Sig Själv. Han, som hade gett liv åt de döda, skulle inte låta Sig korsfästas. Vilken pina måste denna kvinna ej ha utstått, då hon bevittnade sin sons skam och lidande, men ändå inte kunde betjäna honom i hans nöd! Bitter sorg och besvikelse fyllde hennes hjärta. Måste hon ge upp sin tro på, att han var den sanne Messias? Skulle Guds Son låta Sig dödas på detta grymma sätt? Hon såg Hans händer sträckas ut på korset – dessa kära händer, som alltid hade delat ut välsignelser och som hade sträckts fram så många gånger, för att bota lidande. Och nu kom hammaren och spikarna fram, och då spikarna drevs genom det känsliga köttet och fästes vid korset, bar de hjärtslagna lärjungarna bort från den grymma scenen Kristi avsvimmade moder.