Varför så ovälkommen?
Och varför var läran och förkunnelsen om Kristi andra ankomst så ovälkommen för församlingarna? Samtidigt som Herrens ankomst medför plågor och ödeläggelse över de ogudaktiga, är den fylld av glädje och hopp för de rättfärdiga. Denna stora sanning hade varit till tröst för Guds trofasta tjänare genom alla tider. Varför hade den på samma sätt som sin upphovsman blivit ”en stötesten” och ”en förargelseklippa” för hans bekännande folk? Herren själv sade till sina lärjungar: ”Om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig”. (Joh 14:3) Då Jesus for upp till himlen från Oljeberget, förutsåg han att ensamhet och sorg skulle drabba hans efterföljare. Den medkännande Frälsaren sände änglar som skulle trösta dem med försäkringen att han personligen skulle komma tillbaka på samma sätt som han hade farit upp till himlen. Då lärjungarna stod och intensivt stirrade uppåt, för att få se en sista glimt av honom som de älskade, fick de plötsligt höra orden: ”Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.” (Apg 1:11). Detta änglabudskap väckte nytt hopp. Lärjungarna ”vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. Och de var alltid i templet och prisade Gud”. (Luk 24:52, 53). De gladde sig inte över att Jesus hade lämnat dem, och att de hade blivit ensamma kvar för att kämpa mot prövningar och frestelser i världen, utan därför att änglarna hade försäkrat dem om att han skulle komma tillbaka.