”Det var hennes kärlek till Mästaren”, fortsatte talaren, ”för det, som Han hade gjort för henne, genom att förlåta hennes synder och knyta hennes själ till Himmelen, som höll kvar Frälsaren på jorden efter Hans uppståndelse, tills Han hade visat Sig för henne. Det är något högst rörande med denna berättelse. Den visar, att Frälsaren är villig till, att uppenbara Sig för dem, som är hängivna Honom och Hans tjänst - dem, som önskar över allt annat, att upprätthålla en levande förbindelse med Himmelen. Då Maria kände igen sin Herre efter Hans uppståndelse på Hans röst och Hans allmänna uppförande, tror jag, att vi skall känna igen vår syster, som nu sover. Även om vi inte mera får höra hennes stämma i denna värld, lever hennes inflytande fortfarande; och på uppståndelsens morgon, om (479) vi förblir trofasta, och delar den glada stunden med Guds folk, skall vi höra hennes röst igen, och vi skall känna igen henne. Mina kära vänner, det förekommer ständigt en levande förbindelse mellan Himmelen och denna jord, och de löften, som Herren har gett Sitt folk, kommer att bekräftas. Inte ett ord kommer att inte gå i uppfyllelse. Måtte Herren hjälpa oss till, att vara ibland dem, som kommer att möta sin Herre i frid, och som får förmånen, att hälsa på vår syster i Himmelens rike. Måtte Gud göra detta möjligt för Sitt namns skull.”