En verklig förnimmelse av ånger inför Gud håller oss inte i slaveri, den får oss inte att känna oss som personerna i ett begravningståg. Vi skall vara muntra, inte gå och sörja. Dock skall vi hela tiden sörja över, att efter det att Kristus gett Sitt dyrbara liv för oss, har vi gett så många år av våra liv till mörkrets makter. Vi skall känna verklig hjärtesorg, när vi kommer ihåg att sedan Kristus gett och gjort Sitt yttersta för vår förlossning, har vi i fiendens tjänst använt en del av den tid och de förmågor, som Herren anförtrott åt oss för att bruka för Hans namns ära. Vi skall hysa ånger, eftersom vi inte har försökt på alla sätt och vis, att bli bekanta med den värdefulla sanningen, som eljest gör det möjligt för oss att utöva den tro, som fungerar genom kärleken och renar själen.