Denna uppseendeväckande förkastelsedom från Guds domar på grund av Israels synder föll som ett åsknedslag på den avfällige kungen. Han verkade paralyserad av förvåning och skräck. Och innan han kunde komma över sin förvåning, försvann Elia lika fort som han kom, utan att invänta effekten av sitt budskap. Hans uppdrag var att uttala Guds ord om olycka (274) och han drog sig genast tillbaka. Hans ord hade stängt in himlens rikedomar. Hans ord var den enda nyckel som kunde öppna dem på nytt.