Denna förolämpning mot Skaparen fick Guds Son, att i förtrytelse tillrättavisa och sända bort honom. Satan hade smickrat sig själv under sin första frestelse med, att han så väl hade dolt sin sanna karaktär och sina avsikter, att Kristus inte hade känt igen honom som den fallne upprorshövdingen, som Han hade besegrat och fördrivit från Himmelen. Orden om avlägsnande från Kristus, ”’Gå bort, Satan!”, visade, att han hade känts igen från första början, och att alla hans konstfärdigheter hade misslyckats mot Guds Son. Satan visste, att om Jesus skulle dö, för att återlösa människan, skulle hans makt upphöra efter en tid, och han skulle bli tillintetgjord. Därför var det hans utstuderade plan, att om möjligt förhindra fullbordandet av det stora verk, som hade påbörjats av Guds Son. Om planen för människans återlösning skulle misslyckas, skulle han behålla det rike, som han då gjorde anspråk på, och om han skulle lyckas, smickrade han sig själv med, att han skulle regera i opposition mot Himmelens Gud.