Växande motsättningar
De som tog emot budskapet om Kristi återkomst insåg nödvändigheten av att omvända sig och ödmjuka sig inför Gud. Många hade länge haltat mellan Kristus och världen. Några kände att det var hög tid att inta en riktig ståndpunkt. ”Det som tillhörde evigheten blev en ny verklighet för dem. Himlen kom närmare. De kände sig som syndare inför Gud.” (Bliss, sid 146). De troende fick nytt, andligt liv. Det blev klart för dem att tiden var kort. Det som de skulle utföra för människorna måste göras omedelbart. Det jordiska trädde i bakgrunden. Evigheten tycktes stå öppen för dem. De kände att allt som hör till människans eviga väl och ve betydde mer än allt i denna värld. Guds Ande vilade över dem och gav kraft till de allvarliga förmaningar de riktade till sina trosfränder, såväl som till syndare, om att förbereda sig för Herrens dag. Deras vardagskristendom varett stillsamtvittnesbörd och en ständig tillrättavisning för formella och icke-helgade medlemmar av församlingarna. Dessa ville emellertid inte bli störda i sina nöjen, sin iver att samla pengar och sin lystnad efter världslig ära. Detta var orsaken till fiendskapen och motståndet mot förkunnelsen av budskapet om Kristi återkomst.