Han hade inte varit borta från Worms länge, förrän de påvliga uppvaktade kejsaren, för att förmå honom till, att utfärda ett påbud mot honom. I denna förordning blev Luther anklagad som ”Satan själv i människoskepnad och klädd i munkkåpa.” Befallning utgick om, att så snart som hans fria lejd utlöpte, skulle det vidtas åtgärder för att stoppa hans arbete. Det utfärdades förbud om, att husa honom, att ge honom mat och dryck, liksom att i ord och gärning, offentligt och privat, hjälpa eller stötta honom. Han skulle gripas, var han än befann sig, och överlämnas åt myndigheterna. Hans anhängare skulle också fängslas och deras egendom beslagtas. Hans skrifter skulle tillintetgöras, och slutligen skulle alla, som vågade att handla i trots mot påbudet, innefattas i fördömelsen.