"Den grupp som representeras av de oförståndiga jungfrurna är inte hycklare. De har aktning för sanningen. De har försvarat sanningen. De dras till dem som tror på sanningen. Men de har inte överlämnat sig själva till att låta den helige Ande verka i dem. De har inte fallit på Klippan, Kristus Jesus, och tillåtit sin gamla natur att krossas. Denna grupp representeras också av stengrunden. (Matt 13:5). De tar villigt emot Ordet, men de misslyckas med att tillägna sig dess principer i sina hjärtan. Ordets inflytande är inte bestående. Anden verkar på människans hjärta och i enlighet med hennes önskan och samtycke skapar Anden en ny natur i henne. Men den grupp som representeras av de oförståndiga jungfrurna har nöjt sig med ett ytligt verk. De känner inte Gud. De har inte studerat hans karaktär. De har inte haft gemenskap med honom. Därför vet de inte hur de skall lita på Honom, hur de skall se på honom och leva. Deras tjänst inför Gud urartar till en formsak. `De (Guds bekännande folk) kommer till dig som de brukade göra och sätter sig hos dig som mitt folk. De hör dina ord, men gör inte efter dem. De talar mycket om kärlek, men deras hjärtan strävar efter egen vinning.` (Hes 33:31). Aposteln Paulus påpekar att detta skall vara kännetecknande för dem som lever just före Kristi återkomst. Han säger: `I de sista dagarna skall det komma svåra tider. Då skall människorna vara själviska...De skall älska njutningar mer än Gud. De skall ha ett sken av gudsfruktan, men förneka dess kraft`" (2 Tim 3:1-5). (COL, s 411).