När vi i stället för att erinra oss de mörka kapitlen i vår erfarenhet, tänker på alla manifestationer av Guds stora barmhärtighet och aldrig svikande kärlek, kommer vi att lovprisa mer än klaga. Vi skall tala om Guds kärleksfulla trofasthet som den sanne, milde, medkännande herden för Sin hjord, om vilken Han har förklarat att ingen skall kunna ta någon av dem ur Hans hand. Hjärtats språk kommer inte att bli ett själviskt klagande. Lovprisning likt klart flytande strömmar skall komma från Guds sanna troende. ”Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i Herrens hus, evinnerligen.” ”Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära. Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, (638) då frågar jag efter intet på jorden.” (Ps. 23:6; 73:24, 25.)