Åter föreslog Pilatus att man skulle frige Jesus. "Men judarna ropade och sade: 'Giver du honom lös, så är du icke kejsarens vän'." Så gav dessa hycklare sken av att de var angelägna om kejsarens ära. Av alla motståndare mot det romerska herradömet var judarna de bittraste. När de tryggt kunde göra det, var de i högsta grad tyranniska ifråga om att tvinga igenom sina egna nationella och religiösa krav. Men när de försökte genomföra någonting grymt, upphöjde de kejsarens makt. För att kunna genomföra undanröjandet av Jesus var de villiga att bekänna sin trohet mot den utländska regering som de hatade. "Vem helst som gör sig till konung", sade de vidare, "han sätter sig upp mot kejsaren." Detta var att vidröra en ömtålig punkt hos Pilatus. Den romerska regeringen hade vissa misstankar mot den romerske guvernören. Han visste att en sådan rapport skulle betyda hans undergång. Han visste att om judarna inte finge sin vilja igenom, skulle deras raseri vända sig mot honom. De skulle inte låta någonting bli ogjort för att fullfölja sin hämnd. Han hade ett exempel för sina ögon på den hårdnackade iver, varmed de sökte ta livet av en som de hatade utan skäl.