Efter att Jesus hade spikats på korset, lyftes det upp av flera mäktiga män och sänktes med stort våld ned på den plats, som var förberedd för det, vilket orsakade den mest plågsamma smärta för Guds Son. Pilatus skrev sedan en överskrift på tre olika språk och placerade den på korset, ovanför Jesu huvud. Ordalydelsen var följande: ”’Detta är Jesus, judarnas konung.’” {Matteusevangeliet 27:37.} Denna inskription, placerad så iögonfallande på korset, irriterade judarna. På Pilatus’ gård hade de ropat: ”Korsfäst Honom! Vi har ingen kung, utom Caesar!” De förklarade, att den som gjorde anspråk på någon annan, än kejsaren som kung, var en förrädare. Men de hade överträffat sig själva, genom att avsäga sig varje önskan om, att få en kung från sin egen nation. Pilatus skrev på anslaget de känslor, som de hade uttryckt. Det var en veritabel deklaration, och så förstådd av alla, att judarna erkände, att på grund av sin trohet mot den romerska makten, skulle varje man, som strävade efter att bli judarnas kung – hur än oskyldig i andra avseenden – av dem dömas värdig döden. Det fanns inget annat brott, som nämndes i inskriptionen; det stod helt enkelt, att Jesus var judarnas kung.