Den röst som vädjar till de obotfärdiga idag är rösten av honom som i hjärtesorg över sin älskade stad utbrast: "Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn såsom hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus" (Matt 23:37, 38). Händelserna i Jerusalem blev till en bild av hela världens förkastande och föraktande av Guds nåd. Jesus grät också för din skull, för det motstånd du gör. Jerusalem hade fortfarande möjlighet att vända om och undgå sin dom, när Jesus utgöt sina tårar över staden. Gud väntade ytterligare en liten tid på att man skulle acceptera hans gåva. På samma sätt, kära vän, talar Jesus i kärlek till dig just nu: "Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig." – ”Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag." (Upp 3:20; 2 Kor 6:2).