”Han var också för svag för att vilja låta sina hovmän och sitt folk få veta att han hade haft ett samtal med profeten,. Så långt hade fruktan för människor tagit hans sinne i besittning. Om denne fege härskare frimodigt hade stått upp inför folket och sagt, att han trodde på profetens ord, som redan var till hälften uppfyllda, vilken katastrof kunde då inte ha avvärjts! Han borde ha sagt: ”Jag vill lyda Herren och rädda staden från fullständig ödeläggelse. Jag vågar inte bortse från Guds bud på grund av fruktan för människor eller ynnest från dem. Jag älskar sanningen, jag hatar synd och jag vill följa Israels Mäktiges råd. Då skulle folket ha respekterat hans mod och de som vacklade mellan tro och otro skulle ha intagit en bestämd ståndpunkt för det rätta. Just denna frihet från fruktan och detta rätta sätt att handla skulle hos hans undersåtar ha ingjutit beundran och lojalitet. Han kunde ha fått stort stöd och Israel skulle ha besparats otaliga brandolyckor, massakrer och hungersnöd.