För ett ögonblick blixtrade Kristi gudomlighet fram genom Hans mänskliga skepnad; och översteprästen vaknade inför Frälsarens genomträngande blick. Den blicken tycktes läsa hans dolda tankar och bränna sig in i hans hjärta; och aldrig senare i livet glömde han den förföljde Guds Sons forskande blick. Denna frivilliga bekännelse av Jesus, som gjorde anspråk på, att vara Guds Son, framfördes på det mest offentliga sätt och under den högtidligaste ed. I den presenterade Han för de närvarandes sinnen en vändning av scenen, som då spelades upp framför dem, då Han, livets och ärans Herre, skulle sitta på Guds högra sida, Himmelens och jordens högste Domare, vars beslut inte kunde överklagas. Han förde fram för dem en bild av den dagen, då Han i stället för att bli omringad och misshandlad av en upprorisk folkhop, ledd av landets präster och domare, skulle komma på Himmelens moln, med makt och stor härlighet, eskorterad av legioner av änglar, för att uttala Sina fienders dom.