Då du får se syndens förskräckliga natur, då du får se dig själv sådan du verkligen är, bli då inte förtvivlad och modlös. Det var syndare, som Kristus kom för att frälsa. Det är inte människan, som skall försona Gud med sig, utan – förunderliga kärlek! – "det var Gud, som i Kristus försonade världen med sig själv". 2 Kor. 5:19. Genom sin milda kärlek drar han sina irrande barn till sig. Inga jordiska föräldrar kan ha sådant tålamod med sina egna barns fel och brister som Gud har med dem som han söker frälsa. Ingen kan med sådan mildhet vädja till överträdaren att omvända sig. Ingen människa har någonsin uttalat kärleksfullare förmaningar till de vilsegångna. Alla hans löften, alla hans varningar är bara den outsägliga kärlekens pulsslag.