När vi tänker på det oändliga offer som gjorts för människosläktets frälsning kan vi inte annat än förvåna oss. När själviskheten gör anspråk på segern i människohjärtan, och de frestas att hålla tillbaka sin del av goda gärningar, borde de stärka sina rättsprinciper genom tanken att Han som var rik på himmelens ovärderliga skatter, vände sig bort därifrån och blev fattig. Han hade inte ens en plats som Han kunde kalla Sitt hem eller där Han kunde vila Sitt huvud. Hela detta stora offer gjordes för oss, för att vi skulle få del av de eviga rikedomarna. |