Kristus tog sin förhärligade mänsklighet med sig till himmelen. At dem som tar emot honom ger han makt att bli Guds barn, för att Gud till slut skall kunna ta emot dem som sina egna för att leva med honom under hela evigheten. Om de under detta liv är trogna mot Gud, kommer de till slut att "se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat på deras pannor". Upp. 22: 4. Och vari består väl himmelens lycka, om inte att se Gud? Vilken större glädje skulle kunna komma syndaren till del, när han blivit frälst genom Kristi nåd, än att få se Guds ansikte och få känna honom som sin far?