Efter Jakobs död blev Josefs bröder uppfyllda av ångest och bekymmer. De trodde, att Josef hade dolt sin hämndlust av aktning för fadern; och nu, då han var död, skulle han hämnas för den onda behandling han hade lidit genom dem. ”När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: ’Tänk om Josef börjar hata oss och låter allt det onda vi gjort mot honom komma över oss.’ Därför sände de detta bud till Josef: ’Din far sade till oss före sin död: Så skall ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder vad de har brutit och syndat genom att handla så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått.’ Och Josef grät när han fick deras hälsning. Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: ’Vi är dina slavar.’ Men Josef sade till dem: ’Var inte rädda. Håller ni mig för Gud? Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv. Var inte rädda. Jag skall sörja för er och era små barn.’ Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.” Första Moseboken 50:15-21.