Satan visste, att därest Kristus i sanning var Guds Son, världens Frälsare, varslade det bekymmer för honom själv, att Herren hade lämnat Himmelens kungahov, för att komma till en fallen värld. Han var rädd för, att hans personliga makt skulle komma att bli begränsad, och att hans förledande slughet skulle genomskådas och avslöjas, samt att hans inflytande över människan skulle försvagas. Han fruktade, att hans välde och herravälde över världens riken skulle komma att ifrågasättas och bekämpas. Han erinrade sig de ord, som Jehova hade riktat mot honom, då han kallades till audiens jämte Adam och Eva, som han hade ödelagt genom sin lögnaktiga bedräglighet: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.’” {Vers 15.} Detta uttalande innehöll det första evangeliska löftet till människan.