Jesus avsåg ej enbart, att hela barnet, utan att belysa faderns förmörkade sinne. Han såg otron kämpa med tron. Han visste, att denne man hade sökt Hans hjälp som ett sista och enda hopp. I denne officer såg Han en bild av tillståndet hos många i nationen. De var intresserade av Jesus av själviska motiv; de önskade någon speciell förmån, som de hoppades få genom Hans kraft, men de var okunniga om sin andliga sjukdom och såg inte sitt omfattande behov av gudomlig nåd, utan satsade sin tro på beviljandet av någon timlig gunst. Jesus betraktade detta fall som illustration på ställningen hos många av det judiska folket. Han kontrasterade denna ifrågasättande otro mot samariternas tro, som var redo att ta emot Honom som en lärare sänd av Gud, och att acceptera Honom som den utlovade Messias utan ett tecken eller mirakel, för att slå fast Hans gudomlighet.