Då solen gick ned, såg Jesus framför Sig fem tusen män, förutom kvinnor och barn, som hade varit utan mat hela dagen. Han frågade Filippus angående sannolikheten, att få fram bröd för ett så stort antal, för att de inte skulle återvända till sina hem hungriga eller bli svårt matta. Detta gjorde Han, för att pröva Sina lärjungars tro, ty Han Själv tvivlade inte på, hur mat skulle anskaffas. Den, som inte ville göra ett mirakel, för att stilla Sin egen hunger i öknen, tänkte inte låta folkmassan lida av brist på mat. Filippus såg ut över havet av huvuden och tänkte på, hur omöjligt det skulle vara, att skaffa tillräckligt med mat, för att tillfredsställa behoven hos en sådan skara. Han svarade, att bröd för två hundra denarer inte skulle vara nära nog, att dela mellan dem, för att var och en skulle få litet. Jesus frågade, hur mycket mat man kunde hitta i sällskapet. Han fick veta, att Andreas hade upptäckt en pojke, som hade med sig fem kornbröd och två små fiskar. Men detta var ingenting ibland så många, och de befann sig på en öde plats, där man inte kunde få tag på mer.