”Skälvande och med förvåning sade han: Herre, vad vill du att jag skall göra? Herren sade till honom: Stå upp och gå in i staden, så skall det bli sagt till dig vad du skall göra.” {Vers 6, Reformations-Bibeln.} Saulus betvivlade ej, att detta var den sanne Jesus från Nasaret, som talade till honom, och att han verkligen var den länge väntade Messias, Israels tröst och Förlossare. Och nu jämförde denne Jesus, som hade undervisat på jorden, talat i liknelser till sina lyssnare, använt kända ting, för att illustrera sin undervisning, Saulus’ förföljande av Kristi anhängare med, att spjärna emot udden. {Apostlagärningarna 9:5 i Reformations-Bibeln. Övers. anm.} Dessa kraftfulla ord åskådliggjorde faktumet, att det skulle vara omöjligt för någon människa, att stå emot Kristi sannings framåtskridande utveckling. Sanningens utbredande skulle föra till seger, trots allt motstånd. Motståndet skulle bara komma att skada fienden. Till sist skulle förföljaren lida tusen gånger värre, än de, som han hade ansatt och besvärat. Förr eller senare skulle hans eget sinne och hjärta fördöma honom; han skulle upptäcka, att han i själva verket hade spjärnat emot udden.