På den tredje dagens morgon, då allas ögon var vända mot berget, blev dess topp täckt av ett tjockt moln, som blev allt mörkare och tätare, medan det sänkte sig nedåt, till dess hela berget var omgivet av mörker och ett skräckinjagande dunkel. Då hördes ett trumpetskall, som sammankallade folket, att gå ut till att möta Gud, och Moses ledde det till foten av berget. Skarpa blixtar ljungade ut ur det tjocka mörkret, medan åskknallarna återljöd från de omkringliggande höjderna. "Hela Sinaiberget omgavs av rök då Herren steg ner på berget i eld. Röken steg upp som från en smältugn, och hela berget skalv." "Och israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld på toppen av berget." ". . . hornet ljöd allt starkare". Tecknen på Jehovas närvaro var så förskräckliga, att Israels barn darrade av fruktan och föll på sina ansikten inför Herren. Även Moses utropade: "Jag skälver av skräck." Hebréerbrevet 12:21.