Lucifer vägrade att lyssna. Sedan vände han sig bort från de trofasta och lydiga änglarna, i det att han förklarade dem vara slavar. Dessa änglar, som upprätthöll sin lydnad mot Gud, stod där förbluffade, då de såg Lucifers framgång i sina ansträngningar, att orsaka uppror. Han lovade dem en ny och bättre regering, än den de nu hade, varigenom allt skulle innebära frihet. Ett stort antal uttryckte sin avsikt, att anta Lucifer som ledare och högste befattningshavare. Då han såg, att han varit lyckosam i sina ansträngningar, smickrade han sig själv med, att han till sist skulle få alla änglarna över på sin sida, att han skulle bli Guds jämlike, och att hans auktoritet och stämma skulle höras i ordergivning över hela den himmelska hären. De lydiga änglarna förmanade åter igen Lucifer, och varnade honom för, vad följderna skulle bli, om han framhärdade i sitt uppror; att Han, som kunnat skapa änglarna, också var i stånd till, att omstörta all deras auktoritet, och på ett anslående sätt straffa dem för deras djärvhet och förfärliga uppror. Att tänka sig, att en ängel skulle sätta sig upp emot Guds lag, vilken var lika helig som Han Själv! De förmanade de upproriska änglarna, att slå dövörat till för Lucifers bedrägliga övertalningsförsök, och rådde Lucifer och alla, som blivit påverkade av honom, att bekänna sina fel i, att nära ens en tanke av tvivel på Guds auktoritet.