Adam och Eva var hänryckta av skönheten hos sitt Edenhem. De fröjdade sig över de små sångarna omkring sig, med sin intagande, skinande fjäderskrud, sjungande sina behagliga, uppmuntrande melodier. Det heliga paret förenade sig med dem och höjde sina röster i samklingande sånger, fulla av kärlek, pris och tillbedjan av Fadern och Hans käre Son, för de kärleksgåvor, som omgav dem. De beundrade skapelsens ordning och harmoni, som talade om oändlig visdom och kunskap. De upptäckte hela tiden ny skönhet och stigande härlighet i Edenhemmet, som fyllde deras hjärtan med djupare kärlek, och bragte uttryck av tacksamhet och vördnad för deras Skapare från deras läppar. |