I Örtagården
Jag såg Jesus i örtagården tillsammans med sina lärjungar. Djupt bedrövad bad han dem att vaka och be, så att de inte skulle komma i frestelse. Han visste att deras tro skulle bli prövad och deras förhoppningar vändas i besvikelse, och de behövde all styrka de kunde få genom trogen vaksamhet och ivrig bön. Med höga rop och tårar bad Jesus: ”Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din” (Luk. 22:42). Guds Son bad under djup själsångest. Stora blodsdroppar trängde fram på hans panna och föll på marken. Änglar kretsade över platsen och betraktade scenen, men bara en av dem fick i uppdrag att komma ned och styrka Guds Son i hans ångest. Glädjen var försvunnen från himlen. Änglarna lade ifrån sig sina kronor och harpor, och tysta, med djupaste intresse, betraktade de Jesus. De ville omsluta Guds Son, men de befälhavande änglarna tillät det inte för att de inte, när de såg honom bli förrådd, skulle befria honom. Frälsningsplanen var fastlagd och måste fullbordas.