Sedan Jesus hade blivit fastspikad vid korset, lyftes det upp av flera kraftiga män och sattes ned våldsamt på den plats, som man berett för det, vilket förorsakade Guds Son den mest olidliga smärta. Ett förskräckligt uppträde visade sig nu. Prästerna, rådsherrarna och de skriftlärde glömde nu sitt heliga ämbetes värdighet och instämde med pöbelhopen i att bespotta och håna Guds Son, som höll på att dö. De sade: ”Är du judarnas konung, så hjälp dig själv” (Luk. 23:37). Och somliga upprepade hånfullt ibland sig själva: ”’Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa” (Mark. 15:31). Templets dignitärer, de förhärdade soldaterna, den motbjudande rövaren på korset, liksom de usla och onda i den stora massan – alla förenades de i sitt hån av Kristus.