Detta första samtal hade stor betydelse för båda apostlarna, men det varade inte länge, ty Paulus var angelägen om, att träda in i sin Mästares verksamhet. Snart hördes den röst, som så ivrigt hade bekämpat Stefanus, i samma synagoga utan fruktan tillkännage, att Jesus var Guds Son – till försvar för samma sak, som Stefanus hade dött, för att gynna. Han redogjorde för sin egen förunderliga erfarenhet, och med hjärtat fyllt av ömhet mot sina bröder och tidigare sammansvurna, lade han fram bevisen från profetiorna, liksom Stefanus hade gjort, att den korsfäste Jesus var Guds Son.