Från den stunden till december 1844 erfor jag samma glädje, samma prövningar och missräkningar som mina kära vänner bland adventfolket omkring mig. Vid den tiden besökte jag en av våra trossystrar, och på morgonen böjde vi oss kring familjealtaret. Ingenting ovanligt förekom vid detta tillfälle, då endast fem kvinnor voro närvarande. Under det jag bad, kom Guds kraft över mig, såsom jag aldrig erfarit den förr. Jag blev liksom insvept i en sky av Guds härlighet och tyckte mig stiga högre och högre upp från jorden, därvid jag fick se en del av adventfolkets vandring till den heliga staden, såsom skildrat här nedan.