Därpå började jubelåret, då landet skulle vila. Jag såg den gudfruktige slaven resa sig segrande upp och skaka av sig de bojor, som bundo honom, under det hans ogudaktiga herre var förvirrad och ej visste, vad han skulle göra; ty de ogudaktiga kunde ej förstå de ord, som Gud talade. Snart visade sig den stora vita skyn. Dess utseende var härligare än någonsin förr. På skyn satt Människosonen. Först kunde vi icke se Jesus på skyn, men då den kom närmare jorden, kunde vi se hans älskliga gestalt. Då denna sky först visade sig, var den Människosonens tecken i himmelen. Guds Sons röst kallade fram de heliga avsomnade, iförda odödlighet. De levande heliga blevo förvandlade i ett ögonblick och bortryckta tillsammans med de uppståndna i en skyvagn, vars utseende var utomordentligt härligt, då den rullade uppåt.