När predikanten har gjort allt, som står i hans makt att göra för församlingen genom trogna och uppriktiga varningar, genom tålmodiga tillrättavisningar och uthålliga böner för att vinna tillbaka det förlorade och trots detta inte har lyckats, är det många föräldrar som klandrar honom, för att deras barn inte har blivit omvända. Oftast är deras egna försummelser skuld till detta. Ansvaret vilar på föräldrarna. Är de villiga att ta på sig den uppgift, som Gud har anförtrott dem, och utföra den i uppriktighet och tro? Vill de fortsätta framåt och uppåt och arbeta tåligt och samvetsgrant för att Guds syfte med deras liv skall uppfyllas? Vill de uppmuntra sina barn att efterlikna dem?