Om barnen hade en bättre kontakt med sina föräldrar, skulle de vara beskyddade från mycket ont. Föräldrarna borde uppmuntra dem till att vara öppna och ärliga och till att gå till far eller mor med sina svårigheter. När de är osäkra på vad som är rätt och fel, kan de då lägga fram saken för sina föräldrar precis så som de ser den och be om deras råd. Vem är bättre i stånd att upptäcka och peka på farorna de står inför än föräldrarna? Vem kan bättre sätta sig in i barnets temperament?