Även om det inte blev profeterna förunnat att helt förstå det som meddelades dem, var de ändå ivriga att tillägna sig allt det ljus som Gud lät uppenbara. De studerade och forskade ivrigt för att finna, ”vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på”. Vilken uppmaning är inte detta för Guds folk under den kristna tidsåldern. Det var ju för deras skull som dessa profetior gavs åt Herrens tjänare. ”Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap.” Lägg märke till dessa heliga gudsmän, som granskade och studerade de budskap som gavs dem för kommande generationer. Jämför deras helgade iver med den likgiltighet med vilken denna Guds gåva tagits emot av dem som under senare tider har fått en liknande förmån. Vilken tillrättavisning är inte detta för den makliga, världsliga likgiltighet som slår sig till ro med att förklara, att vi inte kan förstå profetiorna.