Många och ihärdiga ansträngningar gjordes för att omkullkasta deras tro. Ingen kunde undgå att se, att om den jordiska helgedomen var en skugga och en avbild av den himmelska, var den lag som låg i arken på jorden en exakt avskrift av den lag som finns i arken i himlen. Att godkänna sanningen om den himmelska helgedomen måste också innebära att de erkände kraven i Guds lag och sabbatens giltighet, såsom den påbjuds i det fjärde budet. Detta förklarar det bittra och starka motståndet mot denna följdriktigatolkning av Bibeln, som ledde fram till att Kristi tjänst i den himmelska helgedomen klarlades. Människor försökte stänga den dörr som Gud hade öppnat och öppna den dörr som han hade stängt. Men ”han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna”, hade förklarat: ”Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga.” (Upp 3:7, 8). Kristus hade öppnat dörren, eller tjänsten, i det allraheligaste. Ljus lyste ut genom denna öppna dörr i den himmelska helgedomen. Man såg att det fjärde budet fanns i den lag som förvarades där. Det som Gud hade upprättat kunde ingen människa omkullkasta.