Det har tagit på mig, att mina bevekelsegrunder har felbedömts och att mina ihärdigaste ansträngningar, för att hjälpa, uppmuntra och styrka mina bröder om och om igen har vänts emot mig. Men jag drar mig till minnes Jesus och Hans besvikelser. Hans själ blev bedrövad över, att Han inte sattes värde på av dem Han kom, för att välsigna. Jag borde ha uppehållit mig vid Guds nåd och förbarmande, prisat Honom mera och beklagat mig mindre över mina bröders otacksamhet. Hade jag alltid överlämnat mina förvecklingar till Herren, tänkt mindre på, vad andra sagt och gjort emot mig, skulle jag ha haft mera frid och glädje. Jag tänker nu först försöka, att behärska mig själv så, att jag inte (250) kränker i ord och handling och så hjälpa mina bröder till, att göra jämna stigar för sina fötter. Jag tänker inte stanna upp och knorra över fel begångna mot mig. Jag har väntat mig mera av människor, än jag borde ha gjort. Jag älskar Gud och Hans verk och jag älskar dessutom mina bröder.”