Kristus älskade att samla folket omkring sig under den blå himlen, på någon grässluttning eller nere vid sjöstranden. Här, omgiven av sitt eget skaparverk, kunde han vända deras tankar från det konstlade till det naturliga. I naturens tillväxt och utveckling uppenbarades hans rikes principer. När människorna såg upp mot bergen och allt det storslagna han hade skapat kunde de lära sig dyrbara gudomliga sanningar. På det sättet skulle undervisningen från den gudomlige läraren upprepas för dem varje gång de var ute i naturen. Detta skulle lyfta deras sinnen upp mot Gud och ge deras hjärtan vila.