Ingen av ursäkterna grundades på en verklig nödvändighet. Mannen som ”måste gå ut och se” på sin åker, hade redan köpt den. Hans brådska att gå och se på den berodde på att hans intresse var uppslukat av köpet. Också oxarna var köpta. Besiktningen av dem var bara för att tillgodose köparens intresse. Den tredje ursäkten hade inget sken av förnuft. Det faktum att den tilltänkte gästen hade gift sig med en hustru behövde inte ha hindrat hans närvaro vid festen. Hans fru skulle också ha blivit välkommen. Men han hade sina egna planer för njutning, och dessa föreföll honom mer åtråvärda än den fest han hade lovat att delta i. Han hade lärt sig att finna njutning i ett annat sammanhang än värdens. Han bad inte om ursäkt, gjorde inte ens en sken av artighet i sitt avslag. ”Jag kan inte” var bara en slöja för sanningen – ”Jag bryr mig inte om att komma.”