Människorna kan inte ostraffat förkasta de varningar, som Gud i Sin nåd sänder dem. På Noas tid sändes världen ett budskap från himmelen, och människornas frälsning berodde på sättet, varpå de bemötte budskapet. Då de förkastade varningen, avlägsnades Guds Ande från det syndiga släktet, och de omkom i syndaflodens vatten. På Abrahams tid upphörde nåden i form av vädjanden till de ogudaktiga invånarna i Sodom, och med undantag för Lot, hans hustru och två döttrar, tillintetgjordes samtliga av elden, som föll från himlen. På samma sätt skedde det på Kristi tid. Guds Son hade sagt till de vantrogna judarna i det släktet: ”Se, ert hus kommer att stå öde.” Matteusevangeliet 23:38. Med avseende på de sista dagarna, säger samme allsmäktige Gud om de människor, som ”inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.” Andra Tessalonikerbrevet 2:10-12. När de förkastar Guds Ords undervisning, tar Gud bort Sin Ande och överlämnar dem till de villfarelser, som de älskar.