Detta var inte bara någon allmän önskan hos aposteln. Han bad ständigt till Gud för israeliterna, som inte hade kunnat känna igen den utlovade Messias i Jesus av Nasaret. "Jag talar sanning i Kristus", försäkrade han de kristna i Rom, "jag ljuger icke – därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande – när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta. Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet. De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena. Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet."