Judarna riktade nu mot Paulus de gamla beskyllningarna om förräderi och kätteri. Både judar och romare beskyllde honom för att ha orsakat den stora stadsbranden. Under alla dessa anklagelser förhöll sig Paulus lugn och stilla. Folket och domarna såg på honom med förvåning. De hade varit närvarande vid många förhör. De hade sett många brottslingar. Aldrig hade de emellertid sett en man som behärskats av ett så överjordiskt lugn som fången framför dem. Domarnas skarpa blickar, som var vana att läsa fångarnas ansiktsuttryck, granskade förgäves Paulus' ansikte för att finna något tecken på brottslighet. När han tilläts hålla sitt eget försvarstal, lyssnade alla med spänd uppmärksamhet.