(1890)
Aptiten är en av de starkaste frestelser som människan har att möta. I begynnelsen skapade Gud människan felfri. Hennes sinne var fullkomligt och hennes organ var harmoniskt utvecklade till storlek och styrka. Men genom den listige fiendens förförelser kom hon att förakta Guds förbund, och naturens lagar utkrävde därför sitt fulla straff. Sedan denna första eftergift för aptiten har människosläktets njutningslystnad ökat mer och mer, tills hälsan offrats på aptitens altare. Invånarna i världen före syndafloden ville ha kött, fastän Gud vid denna tid inte hade tillåtit animalisk kost. Deras fördärvade aptit kände inga gränser. De åt och drack till dess att de gett efter för sin fördärvade aptit i sådan utsträckning, att den inte kände några gränser, och de blev så fördärvade, att Gud inte längre kunde fördra detta. Deras syndamått var fullt och Gud renade då jorden från dess moraliska förfall genom syndafloden.