Hagar var stolt och skrytsam, och uppförde sig högmodigt mot Sara. Hon smickrade sig själv med, att hon skulle bli mor till det stora folk, som Herren hade lovat att frambringa ur Abraham. Abraham fick lyssna till Saras klagomål på Hagars uppförande, och hon beskyllde Abraham för, att ha gjort fel härvidlag. Abraham blev bedrövad, och sade till Sara, att Hagar var hennes tjänarinna, och hon kunde råda över henne, men vägrade att sända bort henne; ty hon skulle bli mor till hans barn, genom vilket han trodde, att löftet skulle uppfyllas. Han underrättade Sara om, att han inte skulle ha tagit Hagar till hustru, om hon inte uttryckligen hade begärt det. Abraham fick också lyssna till Hagars klagomål gällande oförrätter begångna av Sara. Abraham var i bryderi. Om han sökte, att försvara Hagar, skulle han förvärra Saras svartsjuka och olycka, och hon var ändå hans första och mest älskade hustru. Hagar flydde från Saras åsyn. Herrens ängel mötte henne, och tröstade henne. Han tillrättavisade henne dessutom för hennes högmodiga uppförande, och bjöd henne att vända åter till sin husmor och ödmjuka sig under henne.