Gud har inte låtit mycket yttras i Sitt Ord till rosar över de bästa människors dygder, som har levat på jorden. Alla deras segrar, samt stora och goda gärningar, har tillskrivits Gud. Han allena kan ta åt Sig äran, Han allena skall upphöjas. Han har varit allt och i alla. Människor har blott varit redskap, svaga hjälpmedel, i Hans händer. All kraft och förträfflighet har kommit från Gud. I människor har Gud sett en ständig böjelse för, att överge och glömma bort Honom, samt för att dyrka skapelsen i stället för Skaparen. Därför har Gud inte tillåtit, att det efterlämnats värst mycken ros till människor på den heliga historiens blad.