Fadern blev djupt bedrövad vid tanken på, att hans tvivel måhända skulle kosta hans sons liv. Jesu ord hade den önskade verkan. Den kunglige tjänaren insåg, att hans bevekelsegrund till att söka hjälp av Frälsaren härledde sig blott från egenkärlek. Hans vacklande tro tedde sig för honom i sitt sanna ljus. Han erfor, att han verkligen stod inför en man, som kunde läsa människornas hjärtan och för vilken ingenting var omöjligt. Denna tanke påminde honom åter om sitt lidande barn, och han utropade under stor själsångest: ”’Herre, kom ner, innan mitt barn dör!’”