Plötsligt avbröt de honom med frågan, varför han bar sin bädd på sabbaten. De påminde honom med stränga ord om, att det var olovligt för honom att bära bördor på Herrens dag. Mannen hade i sin glädje glömt, att det var sabbat; men han kände ingen samvetsförebråelse, emedan han åtlydde honom, som hade kraft från Gud till att utföra ett sådant underverk. Han svarade frimodigt: ”’Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!’” (Johannesevangeliet 5:11) Fariséerna gladde sig inte över, att denne fattige krympling, som hade varit sjuk i trettioåtta år, hade blivit återställd till hälsa. De gav inte akt på avsikten med detta märkvärdiga underverk; men med den skenhelighet, som var deras egen, anförde de, att denna handling var ett brott emot sabbatsbudet.