Hon hade så alldeles hängivit sig åt sin sorg, att hon icke varblev, att den som talade med henne, hade ett himmelskt utseende. Då honom vände sig om för att gråta, träffade en annan röst hendes öron: ”Kvinna, varföre gråter du? Vem söker du?” Hennes ögon voro så fördunklade av tårar, att hon icke märkte, vem det var som talade till henne. Men hon kom genast att tänka på, att hon kunde få underrättelse hos honom om, var hennes Mästares kropp var lagd. Hon tänkte, att denna person tör hända var örtagårdsmästaren, som i en bedjande ton sade hon till honom: ”Herre, om du har burit bort honom, så säg mig, var du har lagt honom, så att jag må taga honom!” (Joh. 20: 15)