Fienden till Guds kyrka på jorden hade emellertid inte helt och fullt räknat med hans medkännande väsen, som ”inte låter någon bli ostraffad” men vilkens ära det är att vara ”barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning”, och ”som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld.” 2 Mos. 34.6, 7 Trots Satans ansträngningar att omintetgöra Guds avsikt för Israel, uppenbarade sig HERREN på ett nåderikt sätt, just i en av historiens mörkaste timmar, när det såg ut som om ondskans makter skulle vinna seger. Han framhöll för dem sådant som var till välsignelse för folket. ”Jag har skrivit mycket till honom (Efraim) i min undervisning”, förklarade han genom Hosea, ”men den betraktas som något främmande.” ”Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem upp i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem.” Hos. 8:12; 11:3 På ett kärleksfullt sätt hade HERREN uppehållit sig hos dem, och genom sina profeter undervisat dem tankegång efter tankegång, föreskrift efter föreskrift.